När jag skulle börja jobba igen efter att ha varit föräldraledig med mitt första barn - det här var för ca 4 år sedan - kan jag nästan inte med ord beskriva hur innerligt trött jag var på jympadojjor och låga textilskor. Jag arbetade i ett forskarlab då och jag möttes av ett och annat höjt ögonbryn och roat leende där jag trippade runt med klackskor, labrock, och pipetter i högsta hugg. Men jag vägrade att ha på mig annat än skor, stövlar eller sandaler med klack.

Efter Miss Ti föddes var det som en helt ny (konsumtions-) värld öppnades för mina ögon. Jag kunde inte få nog av att kolla in utbudet av nya vagnar, kläder, teknikprylar, friluftsutrustning och inte minst skor, allt för denna nytillkomna lilla målgrupp som nästlat sig in i mitt liv - barn. Jag scannade både Blocket, Tradera och internationella Ebay för att fynda det allra bästa som kunde erbjudas min guldklimp. Detta gjorde att jag under en lång tid helt glömde bort att tänka på mig själv och sånt som jag kunde tänkas behöva.

Nu var det inte riktigt så att jag gick runt som en hängig slusk med fett, stripigt hår - det ligger inte i min natur - men jag unnade mig liksom inget extra och framför allt inga nya skor. Jag bodde lite mer lantligt vid den tiden och det säger ju sig själv, att det som lämpar sig bäst för barnvagnspromenader på skogs- och grusvägar är jympadojjor och låga textilskor. Nä, jag satt inte och ugglade på vischan hela tiden, utan tog mig in till stan med jämna mellanrum, men med tanke på att lokaltrafiken inte var ett tidsmässigt bra alternativ, fick det bli bilen. Detta innebar i- och urlastande av barn, barnvagn och skötväska, parkeringsletande och påssläpande. Inte heller här passade det särskilt bra med ett par snygga klackskor.

Den här gången har jag därför ansträngt mig att unna mig lite extra (läs köpt alldeles för många nya skor) men vad hjälper det när jag inte kommer utanför dörren utan vinterkängor och snöskyffel? Och har jag väl lyckats plöja mig en fåra till bilen finns det inte chans att mina fina skor skulle hålla längre än några minuter omgivna av den gråbruna sörjan som täcker marken så långt ögat når. Jag är alltså fast i mina lågskor IGEN - visserligen inte i tyg men ändå. Nåja, nog med i-landsproblemen för idag. Jag sätter mig i soffan med en kopp kaffe och drömmer mig bort till våren och mina fina espadrilles (med klack).