Jag är inte modell, jag kan inte blogga om mode, någon dagens outfit lär det inte bli, jag är inte kändis – inte min man heller för den delen och jag är inte en docklik 17-åring med böjelse för rosetter och japansk kitsch.

Det som erbjuds är en gift kvinna i en förort norr om staden med stort S. Jag är fyllda 30 och lite till, mamma till två – L och Lillen, just nu föräldraledig med minstingen. Vi har hus, en katt (som inte är svart) och för det mesta ganska roligt i vår familj. Eftersom en åttamånaders - som visserligen är ett otroligt underhållande sällskap - inte riktigt ger utlopp för alla ens sinnen tänker jag använda denna blogg att skriva sådant som jag tänker på men inte har någon att prata med om.

 

Frågan är alltså - vem kan tänkas vilja läsa min ord? Ja, antagligen ingen men det är å andra sidan inte syftet. Blir det endast jag och mina tankar här inne så blir det i alla fall i slutändan något för mina barn att läsa när de blir stora nog. Undrar om jag måste censurera mig då? Den som lever får se... Så varsågod, håll till godo – här börjar bloggen om verser från min vardag!