Lego-OS


Visste ni att OS 2010 egentligen inte går av stapeln i Vancouver, Canada? Har ni kanske reagerat över snöbristen och de lättklädda skidåkarna? Jag kan avslöja förklaringen till den iakttagelsen. Alla tävlingar sker nämligen i Legoland i Danmark. Nää, nu skämtar du allt din luring tänker ni säkert. Men det är tvärsäkert och det var jag som kom på det, kom ihåg det. Beviset ser ni ovan.

Bra att ha


Saker som är bra att ha i sängen:

en hårborste
en rosa fjärilsask med paljetter
en armbandsklocka
en flaska med balsamspray

Varför? Jo, därför att när man behöver dem på morgonen så vet man var man har dem. Det var i alla fall L:s förklaring när jag hittade ovanstående saker under hennes huvudkudde i morse.

Föräldraledig och lättlurad


Att vara föräldraledig har onelkligen sina brister. Inte för att jag på något sätt påstår att jag har för lite att göra men bara det att tillbringa så mycket tid i hemmet, gör att omdömet efter ett tag påverkas åt det negativa hållet. I alla fall för mig. Jag hoppas att det bara är temporärt. För sakta men säkert har min hjärna börjat tycka att det här med reklamshower (som TV-shop etc), det är nog inte så dumt i alla fall. Helt plötsligt känns den där Swivel Sweepern helt oemotståndligt bra. Alltså herregud vad praktiskt att kunna suga upp alla matrester, smulor, grus och annat onämnbart på köksgolvet! Och jag skulle slippa dammsuga halva trappan för att sedan kånka upp hela chabraket, sladda i igen och dammsuga sig upp från mitten. Och den här Tobi - ett portabelt (nåja) ångstrykjärn. Så himla smidigt, va!? Jag kan se mig själv swisha fram bland galgar och gardiner med en ångande munstycke och en rullvagn efter mig. Mitt liv skulle bli så himla mycket lättare... eller?

Jag kommer ihåg förra gången mitt ego åkte på denna temporära karaktärsdipp. Jag var student och kursen jag tog vid det tillfället hade färre schemabundna tider än vanligt så jag var hemma på förmiddagarna. Då, precis som nu, övergick morgonsändningarna helt omärkligt i dessa reklamskådespel och sakta men säkert blev jag påverkad. Så stod jag där en dag, indoktrinerad och omedvetet hjärntvättad med ett paket hårborttagningsprodukter som helt smärtfritt skulle avlägsna allt oönskad hårväxt på min badsäsongslängtande vinterkropp. Jag har nog aldrig blivit så överlistad i hela mitt liv tror jag. Det gjorde naturligtvis förbannat ont alltihop och det som gjorde mest ont var att jag låtit mig luras så gurndligt av detta humbug.

Så jag vet naturligtvis, att den där magiska minidammsugaren kommer tappa sugförmågan efter en vecka och att det mirakulösa ångmonstret i all sin otympliga prakt kommer bli stående i ett hörn. Jag hoppas bara att jag kan förmå mig att motstå alla dessa frestelser ett tag tills jag börjar arbeta igen och återgår till mitt normala jag.

Bloggtips



Jag vill ha lite tips på bra bloggar. Jag läser en del bloggar då och då - lite inredning, lite mode, lite kändis. Men jag skulle vilja ha tips på bra bloggar som satser mer på det skrivna ordet än det rent visuella och exponering av det egna jaget. Jag har letat på olika bloggtoppar men jag har haft dålig utdelning än så länge. Jag behöver hjälp med andra ord. Hjälp mig!

Att skriva

Jag skrev i mitt första inlägg att jag är bättre på att formulera mig i skrift än i tal. Jag är inte riktigt säker längre. För den som läser det jag skriver hör inte hur det låter i mitt huvud när jag tänker det jag skriver. Satsmelodi, pauser, betoningar och andra muntliga tillbehör, försvinner från den skrivna texten. Och det är svårt. Svårt att få det att låta bra. Jag skriver och raderar, skriver igen och ändrar ännu mer. Onödigt kanske någon tänker, det är ju inte direkt en Flaubert-roman du knackar ner i din vardagsblogg. Nä, jag vet det. Men det gnager ändå. Aldrig nöjd.

Min katt


Jag inser att jag nu, apropå föregående inlägg, riskerar att placera mig i bloggartypsfacket människor som skriver söta saker om sina husdjur. Men jag känner att jag måste skriva några rader om min katt.

Min katt är inte alltid som andra katter. Min katt kan springa på väggar (tänk Matrix). Min katt gillar att göra frivolter i luften. Min katt gillar att välta palmer, om och om igen, oavsett hur många gånger min man hotar med att göra rattmuff av henne. Min katt är rätt så dålig på att jama. Min katt gillar att brottas med äkta mattor, det gillar inte jag. Min katt gillar inte när det är vinter. Min katt är lite galen och sällskaplig som få. Min katt vill alltid vara med och pyssla. Min katt gillar kartonger och papperspåsar. Min katt kan spinna som ingen annan, när hon spinner låter det som som alla duvor på Piazza San Marco i Venedig. Min katt är liten med vita prickar.

Vilken bloggartyp är jag?


Eftersom jag är rätt ny på det här med bloggande, har jag ägnat lite tid åt att sondera terrängen. Det slår mig att bloggsfären måste vara världens största arbetsplats. Kollegor på distans, liksom. De flesta som skriver en blogg följer varje vecka ett antal favoriter, länkar till andra bloggar, intressanta artiklar, skriver kommentarer som länkar tillbaka till den egna bloggen, inspireras av/snor uppsalag från andra bloggar etc. De största bloggfantomerna lär till och med känna varandra, ordnar träffar och använder sin blogg som en länk att bygga sin karriär på. Jisses alltså. Där ligger man i lä.

Långt ifrån alla når ju dock upp till "bloggfantom"-status men det finns trots allt bloggartyper som utmärker sig. Jag hittade en gammal artikel från tidningen Metro som listar ett antal populära bloggartyper: modebloggaren, kändisbloggaren, PR-bloggaren, sjukdomsbloggaren, fitnessbloggaren, mamma-/papabloggaren, utviksbloggaren och den politiska bloggaren. Känner inte direkt att jag passar in i någon av dessa kategorier men då är å andra sidan min blogg inte så populär... än. Och visst fattas några kategorier, t ex indredningsbloggaren (hur kunde Metro glömma denna?), fjortisbloggaren (hej, jag är typ fjorton (17) och gillar kläder, smink, fester, killar och min lilla hund), modellbloggaren (mer el mindre avdankad modell som visar narcissistiska bilder på sig själv) och uppstickaren kändismamman/pappa-bloggaren som i egenskap av sitt nyblivna föräldraskap skapar en svårslagen mix. Listan kan göras längre.

Så vad är det då jag skriver? En blogg... en helt vanlig dagbok alltså (fast kanske en aning mindre privat). Måste det vara mer än så? Vilken bloggartyp är du? Vem är du, vem är jag? Nu går min hjärna i spin så jag sparar och trycker på "publicera".

iPad - som vanligt i framtiden

Ingen har väl missat det nya tillskottet i Apples i-familj – iPad. Dess huvudsakliga syfte sägs vara surfande, mejl, bilder, filmer, musik, spel och e-böcker. De flesta medier påpekar dess likhet med iPhone och att det i själva verket ÄR en förvuxen iPhone – fast utan telefonfunktionen då.

Själv kan jag inte låta bli att tänka på den där Canon-reklamen från 90-talet med Mr Jim. Kommer ni ihåg honom? Han som fick jättestor post ”som vanligt i framtiden”, som visade sitt jättestora körkort ”som vanligt i framtiden” och som fick ett jättestort visitkort ”som vanligt i framtiden”.

 



Förvuxen iPhone eller inte, prylnörd som jag är vill jag naturligtvis ha den ändå.

Snömodd, vik hädan!


När jag skulle börja jobba igen efter att ha varit föräldraledig med mitt första barn - det här var för ca 4 år sedan - kan jag nästan inte med ord beskriva hur innerligt trött jag var på jympadojjor och låga textilskor. Jag arbetade i ett forskarlab då och jag möttes av ett och annat höjt ögonbryn och roat leende där jag trippade runt med klackskor, labrock, och pipetter i högsta hugg. Men jag vägrade att ha på mig annat än skor, stövlar eller sandaler med klack.

Efter Miss Ti föddes var det som en helt ny (konsumtions-) värld öppnades för mina ögon. Jag kunde inte få nog av att kolla in utbudet av nya vagnar, kläder, teknikprylar, friluftsutrustning och inte minst skor, allt för denna nytillkomna lilla målgrupp som nästlat sig in i mitt liv - barn. Jag scannade både Blocket, Tradera och internationella Ebay för att fynda det allra bästa som kunde erbjudas min guldklimp. Detta gjorde att jag under en lång tid helt glömde bort att tänka på mig själv och sånt som jag kunde tänkas behöva.

Nu var det inte riktigt så att jag gick runt som en hängig slusk med fett, stripigt hår - det ligger inte i min natur - men jag unnade mig liksom inget extra och framför allt inga nya skor. Jag bodde lite mer lantligt vid den tiden och det säger ju sig själv, att det som lämpar sig bäst för barnvagnspromenader på skogs- och grusvägar är jympadojjor och låga textilskor. Nä, jag satt inte och ugglade på vischan hela tiden, utan tog mig in till stan med jämna mellanrum, men med tanke på att lokaltrafiken inte var ett tidsmässigt bra alternativ, fick det bli bilen. Detta innebar i- och urlastande av barn, barnvagn och skötväska, parkeringsletande och påssläpande. Inte heller här passade det särskilt bra med ett par snygga klackskor.

Den här gången har jag därför ansträngt mig att unna mig lite extra (läs köpt alldeles för många nya skor) men vad hjälper det när jag inte kommer utanför dörren utan vinterkängor och snöskyffel? Och har jag väl lyckats plöja mig en fåra till bilen finns det inte chans att mina fina skor skulle hålla längre än några minuter omgivna av den gråbruna sörjan som täcker marken så långt ögat når. Jag är alltså fast i mina lågskor IGEN - visserligen inte i tyg men ändå. Nåja, nog med i-landsproblemen för idag. Jag sätter mig i soffan med en kopp kaffe och drömmer mig bort till våren och mina fina espadrilles (med klack).

Sportbil?


Spyker tar över SAAB. Betyder det att vi har en sportbil nu? Coolt...

7 anledningar att starta en blogg:

Jag skriver
1. Jag är bättre på att formulera mig i skrift än i tal (inbillar jag mig i alla fall).

2. En dagbok i papper funkar ju såklart men är man något av en datanörd (som jag) känns en blogg lite mer coolt.  Dessutom tidsödande att klistra in bilder i en bok.

3. Jag är en smula disträ (har jag hört) och lite glömsk så en blogg blir ett bra sätt att komma ihåg saker och händelser jag inte vill glömma.

4. Det finns alldeles för få bloggar...

5. Om jag någon gång får frågan: ”Vad vet inte folk om dig?” så kan jag svara att jag skriver en blogg.

6. Jag är lite uttråkad.

7. Kanske kommer någon att läsa min blogg (?) och kanske kommer denna någon tycka att den är underhållande.


RSS 2.0