Föräldraledig och lättlurad


Att vara föräldraledig har onelkligen sina brister. Inte för att jag på något sätt påstår att jag har för lite att göra men bara det att tillbringa så mycket tid i hemmet, gör att omdömet efter ett tag påverkas åt det negativa hållet. I alla fall för mig. Jag hoppas att det bara är temporärt. För sakta men säkert har min hjärna börjat tycka att det här med reklamshower (som TV-shop etc), det är nog inte så dumt i alla fall. Helt plötsligt känns den där Swivel Sweepern helt oemotståndligt bra. Alltså herregud vad praktiskt att kunna suga upp alla matrester, smulor, grus och annat onämnbart på köksgolvet! Och jag skulle slippa dammsuga halva trappan för att sedan kånka upp hela chabraket, sladda i igen och dammsuga sig upp från mitten. Och den här Tobi - ett portabelt (nåja) ångstrykjärn. Så himla smidigt, va!? Jag kan se mig själv swisha fram bland galgar och gardiner med en ångande munstycke och en rullvagn efter mig. Mitt liv skulle bli så himla mycket lättare... eller?

Jag kommer ihåg förra gången mitt ego åkte på denna temporära karaktärsdipp. Jag var student och kursen jag tog vid det tillfället hade färre schemabundna tider än vanligt så jag var hemma på förmiddagarna. Då, precis som nu, övergick morgonsändningarna helt omärkligt i dessa reklamskådespel och sakta men säkert blev jag påverkad. Så stod jag där en dag, indoktrinerad och omedvetet hjärntvättad med ett paket hårborttagningsprodukter som helt smärtfritt skulle avlägsna allt oönskad hårväxt på min badsäsongslängtande vinterkropp. Jag har nog aldrig blivit så överlistad i hela mitt liv tror jag. Det gjorde naturligtvis förbannat ont alltihop och det som gjorde mest ont var att jag låtit mig luras så gurndligt av detta humbug.

Så jag vet naturligtvis, att den där magiska minidammsugaren kommer tappa sugförmågan efter en vecka och att det mirakulösa ångmonstret i all sin otympliga prakt kommer bli stående i ett hörn. Jag hoppas bara att jag kan förmå mig att motstå alla dessa frestelser ett tag tills jag börjar arbeta igen och återgår till mitt normala jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0