Fynd


Det är märkligt hur man ibland kan bli sådär euforiskt lycklig för att man hittat ett fint halsband. Och man har inte bara hittat det där fina halsbandet - man har turen att prislappen lyder 29:50:-. Då tänker man genast - vilket kap, jag måste köpa det nu, innan någon annan hittar det. Vilka loosers va, som inte upptäckt detta kap före mig (som spenderar tid på realtidsshopping en gång varannan månad ungefär). Och sen tänker jag - men hur kommer det sig egentilgen att det här halsbandet är på rea? Tycker alla andra att det är så fult, att det vid säsongens slut finns för många över och därför hamnar på reapinnen? Antagligen. Men bryr jag mig om det egentligen?

Skit samma, jag tycker det är underbart och man kan ju också välja att tro att den här snyggingen hängde undangömd bakom en massa annat, gömd för sin skönhet så endast ett tränat falköga kan upptäcka dess ljuvliga existens. Ja, så måste det vara.

Nageltrams


Söndagmiddag med tjocka släkten. Kanske skulle ta och bättra på nagellacket. Eller nej... det nog är en dum idé. Jag har ju lite andra saker att pyssla med innan vi ska åka. Men joo! Det ska funka. Jag målar ena handens naglar först, låter den torka och sen målar jag de andra. Då kan jag få lite enhandsgrejer gjorda däremellan. Multitasking liksom. (Målar fem naglar). Hmm... tvätten skulle behöva vikas. Jag kör några kalsonger och strumpor, det är lätt som en plätt. Oops, det kändes som jag fastade i något där. Säkert ingen fara. Om jag skulle ta och fixa håret kanske? Det går väl bra med en hand? Fix, fix, trix, trix, bara hjälpa till liite med högerhanden. Klart! Bra, men då är det väl dags att måla naglarna på den andra handen? Få se nu... satan. Multitasking my ass. Mina nymålade naglar ser ut som om de har åldrats med ungerfär 40 år - de har blivit rynkiga. Och nu är klockan 20 minuter över den tiden vi skull ha åkt. Jamen vad bra. Men det är väl den naturliga looken som gäller i år ändå eller? (Gör en snabb manöver med nagellacks-removern och skyndar ut till bilen).

Elle-galan och hemlighetsfullt piff


Drömmer mig bort lite i denna midvintertid och kollar på röda mattan- och mingelbilder från gårdagens Elle-gala. Bild efter bild visar extremt medvetna och superposande mode-älskare/wannabes/slavar. Galan har föregåtts av intervjuer med inbjudna gäster som fått svara på frågor om deras klädplaner för det storslagna eventet. Ingen har naturligtvis medgett att de tänker lägga ner någon extra piffningstid inför detsamma. Ren och skär lögn såklart! Nu ligger jag säkert milsår från deras normala vardagspiffningsnivå men man kan ändå konstatera att de flesta lagt mer än "någon extra minut" på förberedelser på val av klänning, accessoarer och inte minst skor... Vissa har till och med bemödat sig att byta om till den följande efterfesten. Därmed inte sagt att de flesta blivit särskilt snyggare för det... men piffade är dem.

Vad är det då för fel med detta? Inget alls, såklart. Klart man ska Piffa med stort P inför årets Modegala med stort M! Men varför hymlas det så med detta fenomen? Varför anses det mer creddigt att man ska ha roffat åt sig en blåsa i farten, snott åt sig en clutch från understa byrålådan, hoppat i ett par pumps i hallen, svischat förbi mascaran och rufsat till håret en aning i taxin på vägen dit? Är det för att uppehålla skenet av att "allt klär en skönhet"? En illusion värd att begravas... Ni minns väl att "inte ens Cindy Crawford ser ut som Cindy Crawford när hon vaknar". Ja, jag vet, just till Elle-galan är det väl så att det är extra många skönheter som är bjudna - mingelbilderna hade nog inte sett lika glassiga ut om gästlistan bestått av medlemmar från Kustlaget Gävle Varvs Historiska Förening (hur mycket tid de än lagt på piffning). Men ändå.

Hade jag varit bjuden på Elle-galan hade jag brytt mig. Jag hade bokat tid på salong, fått håret stylat, huden mejkad och naglarna fixade. Jag hade långt innan börjat fundera på vad jag skulle ha på mig och verkligen försökt försäkra mig om att välja något som ingen annan ditbjuden gäst också kunde tänkas dyka upp i. Och jag hade stått för det. Så det så!

RSS 2.0