Plötsligt så händer det


Jag trodde inte man kunde bli så glad över något så litet. Men det kan man. Min lille man har fört en ihärdig anti-napp kampanj sen den dagen han föddes och konstant vägrat att dessa sugproppar ens kommit inom en bebisarmlängds avstånd från hans mun. Enligt honom har det bara funnit en enda godkänd napp och det är jag - den levande nappen. Och jag känner liksom inte riktigt för att vara det varannan timma varje natt så det har blivit ett himlans massa bärande, gungande, vyssande och lullande. Dessutom är jag rädd att jag börjar få tinnitus på mitt högra öra (han har en bra pipa min pöjk).

Idag, för första gången på 9 månader, somnade Lillen med nappen. Så fridfullt. Skam den som ger sig.

Jag hade fel

Den där återuppståndna snögubben ni vet, han som bittert stod och väntade på blidvädret. Jag hade fel, han visste något som inte jag visste. Han visste, att det finns något som är värre än tö och blidväder. Detta något kallas barn. Och de hann före. Det finns tydligen fler barn än mitt med läggning åt det snösadistiska hållet. Vi var nämligen där igår, på platsen där vi byggde honom. Och det finns ingen snögubbe kvar. Inte en tillstymmelse till att det ens stått något som var byggt av snö. De små kvistarna som vi satte dit som ögon, näsa och mun kunde inte heller ses någonstans i snön. Jämnad med marken alltså. L tänkte nog inte på det, för hon sa inget till mig i alla fall. Hon har väl huvudet fullt med annat viktigt. Själv blir jag lite nedstämt. Blir påmind om att alla ska vi vandra vidare, förr eller senare.

Kvällsserenad


Jag sitter i soffan och småsjunger på Taube-klassikern "Rosa på bal". Minnet sviker mig och jag kan inte alla verser så jag sjunger de få strofer jag kan om och om igen med små variaioner. -Vet du att mamma och pappa dansade till den låten på sitt bröllop? säger jag till L. -Jaha, svarar hon. Jag kan en annan bra låt! Och så börjar hon sjunga. Och hon sjunger som om hon stod inför en enorm publik. På fullaste allvar:

"Det är snö och det är vinter, det är snö och det är vinter. Och det är så kallt att man kan frysa ihjääääl om man inte har skor på sig! Det är så kallt. Det är så kallt. Om man inte har några klä ä ä der. Och det är så bra och det är så varmt och så är det när man kan frysa ihjäl."

Vid middagsbordet

Lillen slurkar i sig kvällsvällingen och L tycker att han äter mest välling i hela världen.

Pappan: Vet du att det finns en plats som heter Vällingby?
L: Äter alla välling där?
Pappan: Inte alla tror jag men en del. Och så finns det en plats som heter Grötlingbo.
L: Äter alla gröt där?
Pappan: Nej, det tror jag inte.
Jag: Vet du L, det finns till och med en stad som heter Trosa.
L: (Asgarv) Tänk om alla har trosor där!?
Jag: Säkert.
Pappan: Det finns en plats som heter Grönklitt också.
L: Där kanske alla har gröna näsor?
Pappan: Mm, och rosa öron gul mun.

Hej jag heter Nina!

Samtal vid snöhögen:
L: Hej, jag heter Nina! Vad trevligt att råkas. Nu ska du säga -Hej Nina!
Jag: Nämen hej... Nina?
L: Jag är 60-70 år. Och så är jag mamma, faktiskt.
Jag: Jaha, du har barn alltså?
L: Ja, jag har två barn fast du kan inte komma och hälsa på oss för den ena är sjuk och den andra har kräkits.
Jag: Aj då, det verkar besvärligt.
L: Ja. Hej då Titti, nu måste jag rusa!
Jag: Hej då!

Återuppstånden snöman


Hon kanske kände lite ånger trots allt, vad vet jag, för igår ville L göra en ny snögubbe. Inga nyponfrukter den här gången - några torra grenar fick duga - men jag tycker han blev rätt uttrycksfull ändå. Som om han melankoliskt tänker att "det är ingen idé att hetsa upp sig för mycket, för snart blir det plusgrader och tö... och då är det över för min del". Jag väntar med spänning på hur länge han få stå orörd med huvudet i behåll...

Följ min blogg med bloglovin

Dagens träningstips


Jag är ju lite i träningstagen nu och här kommer dagens sporttips. Övertala barnen att göra en snögubbe med (och det här är viktigt) 4 bollar. När de har gjort alla fyra, då kommer du plötsligt på att du räknat fel, det behövs ju bara 3 bollar till en snögubbe. Du tar hand om den fjärde bollen och vips så har du en vädertålig pilatesboll lämplig för diverse styrkeövningar.

Vid frukostbordet


Jag: Vill du ha välling eller fil?
L: Jag vill ha fil, inte välling. Jag har slutat med välling.
Jag: Jaha?
L: 4-åringar dricker inte välling, det har mina storasystrar sagt.
Jag: Dina storasystrar?
L: Ja, du vet Emma och Lovisa. Mina storasystrar vet allt. De vet till exempel att jag går på dagis och att om man är dum mot någon måste man säga förlåt. De tycker att jag är jätteduktig.
Jag: Jaha.
L: De vet också att man kan gå på dagis olika dagar. Jag till exempel går på dagis måndag... och tisdag och ibland torsdag... och fredag. Precis som i den där sången du vet.."måndag, tisdag... onsdag, torsdag.." (sjunger på Bolibompas namnsdagssång).
Jag: Ja, just det.
L: Jag har en lillasyster också. Hon heter Linnea.
Jag: Där ser man.


Tjejbesök


Min Lille fick tjejbesök idag. Hon är lika gammal som han och hade med sig röda tulpaner och en grå napp med en katt på. Alldeles till sig av glädje blev han, undslapp sig små glädetjut blandat med gömma huvudet på mammas axel. Damen i fråga har inte lärt sig krypa än så han fick chans att stajla lite också. Krypa långsamt, krypa snabbt. Ställa sig upp och slita i mammas skjorta, plocka fram roliga saker ur leksakskorgen - kolla vad jag kan! Han kommer leva på det här resten av veckan. :-).

Dekapiterad snögubbe


Min dotter fick tokspel idag. Inget ovanligt i och för sig, det får hon några gånger per dag av mer eller mindre långvarig karaktär. Det ovanliga idag var däremot att föremålet för hennes utbrott inte var jag eller min man - det var en snögubbe.

Han hade stått där så länge nu, ända sen strax efter jul, tack vare det kalla vädret. Med nyponfrukter till öga, näsa, hår och öron och smala, spinkiga pinnar till mun och armar. Nu är det slut med det. -Han är elak! skrek hon och gick loss med den röda stålspaden. Först huvudet och sen resten av kroppen med frenetiskt hackande.

Så här i efterhand är jag lite ledsen att jag inte kom mig för, att ta ett kort på vår lille snöman innan han så att säga gick vidare. På platsen där han stod finns numer en lång snötunnel i stället. Säkert kul för en 4-åring men hälften så charmigt att titta ut på från kösksfönstret.

Prinsar och prinsessor


Här är det fredagskungligt för hela slanten. Tyll, tiaror, prinskronor och sammetsflugor - allt har släpats fram ur gömmor jag inte visste vi hade för att stilla L:s prinsessfäbless. Jag försökte protestera en stund (det blir så fasansfullt mycket tvätt av alla dessa klädbyten) men när hon överlycklig hittade en aprikos, tylliknade kjol i min garderob kunde jag inte stå emot längre. Hon ville så gärna överaska pappa när han kom hem. Och han i sin tur blev genast uppskickad till övervåningen för att byta om till mer passande klädsel så fort han kom innanför dörren. Så nu sitter vi här som löjliga familjen och äter årets första semla på månadens sista fredag. Rätt nice!

Feber och städyra


Kommer ner i köket efter att ha sövt Lillen. En febril aktivitet pågår i form av L (fortfarande 38,5 graders feber i morse) som plockar undan saker från frukostbordet. -Jag städar, säger hon med sin snusförnuftiga röst. Sedan fortsätter hon att gnola (eller gnola är förresten fel ord, hon tar i för fulla muggar) på Ariel-låten som alltid går på repeat nuförtiden. -Jag har städat jättemycket och jag tänker städa hela dan för det är så smutisigt här. Titta - det ligger saker på golvet och det är smulor på bänken och så. Och jag är bra på att städa förstår du ...slippa simma, bli en kvinna, redo att stå... (sången fortsätter samtidigt som hon lägger besticken i diskmaskinskorgen). - Vill du titta på film sen när du är klar? frågar jag. -Ja, det vill jag.

Hon blir klar i köket och går ut i vardagsrummet. Efter en liten stund går jag in och frågar om jag ska sätta på filmen. - Inte än, jag städar undan Lillens saker! blir svaret jag får. Jag går och sätter mig vid datorn och tänker att den som ändå kunder bli så produktiv när man fick feber.

4-åring, sjuk och beräknande


Lovis är febrig, 38,4 grader och ligger och huttrar i soffan. Liten och ynklig med samtidigt så beräknande.

L: Mamma, kan man gå till dagis när man har feber?
Jag: Nej, då får man stanna hemma och vila.
L: Får man titta på film då?
Jag: Ja, det får man.
L: Får man riskaka när man har feber?
Jag: Jaa, det kan man få.
L: Mamma, kan jag få en riskaka!
Jag: Visst.
L: Med smör på.
Jag: Ok.
L: Mamma, får man ha klänning när man är hemma och har feber?

RSS 2.0