Elle-galan och hemlighetsfullt piff


Drömmer mig bort lite i denna midvintertid och kollar på röda mattan- och mingelbilder från gårdagens Elle-gala. Bild efter bild visar extremt medvetna och superposande mode-älskare/wannabes/slavar. Galan har föregåtts av intervjuer med inbjudna gäster som fått svara på frågor om deras klädplaner för det storslagna eventet. Ingen har naturligtvis medgett att de tänker lägga ner någon extra piffningstid inför detsamma. Ren och skär lögn såklart! Nu ligger jag säkert milsår från deras normala vardagspiffningsnivå men man kan ändå konstatera att de flesta lagt mer än "någon extra minut" på förberedelser på val av klänning, accessoarer och inte minst skor... Vissa har till och med bemödat sig att byta om till den följande efterfesten. Därmed inte sagt att de flesta blivit särskilt snyggare för det... men piffade är dem.

Vad är det då för fel med detta? Inget alls, såklart. Klart man ska Piffa med stort P inför årets Modegala med stort M! Men varför hymlas det så med detta fenomen? Varför anses det mer creddigt att man ska ha roffat åt sig en blåsa i farten, snott åt sig en clutch från understa byrålådan, hoppat i ett par pumps i hallen, svischat förbi mascaran och rufsat till håret en aning i taxin på vägen dit? Är det för att uppehålla skenet av att "allt klär en skönhet"? En illusion värd att begravas... Ni minns väl att "inte ens Cindy Crawford ser ut som Cindy Crawford när hon vaknar". Ja, jag vet, just till Elle-galan är det väl så att det är extra många skönheter som är bjudna - mingelbilderna hade nog inte sett lika glassiga ut om gästlistan bestått av medlemmar från Kustlaget Gävle Varvs Historiska Förening (hur mycket tid de än lagt på piffning). Men ändå.

Hade jag varit bjuden på Elle-galan hade jag brytt mig. Jag hade bokat tid på salong, fått håret stylat, huden mejkad och naglarna fixade. Jag hade långt innan börjat fundera på vad jag skulle ha på mig och verkligen försökt försäkra mig om att välja något som ingen annan ditbjuden gäst också kunde tänkas dyka upp i. Och jag hade stått för det. Så det så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0